Tjäktja till Alesjaure till Abiskojaure

Startade vid 8-tiden och det var lättlöpt från början tyckte jag. Gick snabbt och kilometrarna matades på bra. Naturen blev ganska snart nästan helt platt och det var en hel del spångar. Sprang i dalgången som heter Alisvagge. Då jag startade ganska tidigt var det inte många jag mötte. Men det var en vacker dag med sol och endast lätta moln.

Vid ca 2 km före Alesjaure träffade jag Erik Ahlström med 9 andra löpare. De skulle springa till Sälka idag. Den turen som Erik höll i var arrangerad av STF. De skulle springa från Abisko till Keb på 3 dagar.

En löpargrupp i fjällen

När jag kom till Alesjaure överlämnade jag brevet jag fått ifrån stugvärden i Tjäkta till stugvärden i Alesjaure. Fick en gratis fika för jag agerade löpande brevbärare för stugvärden i Tjäkta. 🙂
STF-stugan i Alesjaure var vackert placerad på en liten höjd med utsikt över sjön och även över inloppet. Här skulle jag kunna tänka mig att stanna någon dag och ta det lugnt eller ta någon dagstur i omgivningen. Det var väldigt fint här.

Alesjaurestugorna

Vattnet var turkosfärgat i sjön och i inloppet. Måste bero på att vattnet kommer från glaciärer. Har googlat efter det men inte hittat något. Om någon som läser detta vet hur det hänger ihop får ni gärna höra av er…

Alesjauresjön

Efter en kort vila i Alesjaure styrde jag mot Abiskojaure. Hela vägen utmed sjön var riktig härlig och det gick bra hela tiden. Under tiden fram till den 27 augusti kan man åka båt en bit på sjön för att slippa gå hela vägen. Det var ca 5 km som man kunde åka båt. Men jag skulle ju springa och inte åka båt som sagt var. 🙂

Alesjauresjön. Skulle kunna vara vilken sandstrand som helst i varmare länder. Dock var temperaturen lite kallare, ca 10 grader.

Det skulle vara ca 21 km till Abiskojaure och utmed hela sjön var det lätt att springa. 21 km är en rejäl distans utan att springa i fjällen. Att dessutom redan sprungit 12 km kändes som en rejäl utmaning. Jag kunde alltid gå bitar om det blev för tungt framöver. De första 12 km var det relativt lättsprunget och det gick riktigt bra. Stannade då och då för att fylla på med både vätska och kolhydrater. Tog en resorb (vätskeersättning) efter några kilometer också.

Efter ca 12 km ändrades naturen till mera stenigt och så var det sedan till och från hela vägen till Abiskojaure. Gick de sista 6 km för då var jag såpass trött i benen så de gjorde inte alltid som huvudet ville vilket kan bli farligt om jag skulle snubbla när det var brant. Var nästan helt slut när jag kom fram vilket kanske inte är så konstigt i och med det var ca 33 km som jag sprungit/gått. Kunde konstatera nu efteråt att jag skulle stannat oftare och druckit/ätit. När kroppen har slut på energi fungerar inte hjärnan så bra och man gör ibland inte så kloka val. Tror att det hade blivit mycket lättare om jag fått i mig lite energi under de sista kilometrarna.
Väl framme skulle jag kunna somna direkt men bytte till nya kläder och handlade lite mat. Åt 3 portioner tortellini och 2 burkar cola och choklad som efterrätt innan jag blev någorlunda mätt.
Här i Abiskojaure fanns det en bastu också. Under min tur har jag lyckats pricka in de stugor som inte har butik och inte har bastu. Mellan 19-20 var det herrarnas bastu och det var otroligt skönt att få sitta i lite värme ett tag. De återvann en del av värmen till vattnet så jag kunde tvätta mig med varmvatten. Lyx på dessa ställen.
Imorgon är det bara 15 km till Abisko. Alla sa att det var en bra stig hela vägen vilket gjorde att jag inte behövde vara orolig att missa tåget som gick klockan 12.00. Borde klara sträckan på ca 2 timmar.
En trevlig tysk kille skulle också med samma tåg och han bad om ursäkt för att han skulle gå upp så tidigt.
Blandningen av folk som bodde i stugan var stor. Ålder allt från 25 till 78 år. En stugvärd från STF-stugan i Tarfala på väg hem, en kille som jobbade säsong på Abisko turiststation (han sprang också under några dagar). En dam från Estland som älskade svenska fjällvärlden, 2 pensionärer från Sverige varav den ena var 78 år. Han hade gått samma sträcka som jag sprang, imponerande. En kille från Danmark som hade mest prylar med sig av alla jag träffat på resan. Han hade ett gasolkök som utvecklats av amerikanska förvaret som var gjort av titan. Vägde ytterst lite. Han hade satellittelefon, solpanel, batterpack, tält (egenmodifierat av honom för att väga så lite som möjligt). 2 gånger dagligen fick han SMS från sin dotter med väderrapport i aktuellt område till sin satellittelefon. Gemensamt för alla jag träffat är att alla är trevliga och de gärna delar med sig av sin egen erfarenhet.
Lite senare kom en av stugvärdarna in och frågade om jag kunde ta med och posta 9 st vykort i Abisko åt honom. Givetvis gick det bra. Bara skoj att kunna hjälpa till..
Som vanligt i stugorna så gick alla och la sig mellan 21 och 22.